Osäkerhetens visdom

A mind that is secure can never be free from habit, but only the mind that is completely insecure - which doesn't mean ending up in an asylum or a mental hospital. The mind that is completely insecure, that is uncertain, inquiring, perpetually finding out, that is dying to every experience, to everything it has acquired, and is therefore in the state of not-knowing - only such a mind can be free of habit, and that is the highest form of thinking.

- J. Krishnamurti



Show me a sane man and I will cure him for you.

- Carl Jung



You have to go out of your mind, to come to your senses.

- Alan Watts



You shall know the truth, and the truth shall make you mad.

- Aldous Huxley



Sell your cleverness and buy bewilderment.

- Jalal ad-Din Rumi

Separation

Vår kultur är baserad på vilja – viljan att vara, att bli, att åstadkomma, att uppfylla - därav så finns det alltid en enhet inom oss som försöker förändras, kontrollera eller justera det som observeras. Men är det någon skillnad mellan det som observeras och den som observerar, eller är de en?

 

Detta är något som inte bara kan accepteras. Det måste begrundas, dykas in i med enormt tålamod, vänlighet och tveksamhet, så att sinnet inte längre är separerat från dess tankar, så att observatören och det som observeras är psykologiskt ett.

 

Så länge som jag är psykologiskt separerad från det som jag upplever i mig själv som avund så försöker jag att bemästra avund; men är 'jag', skaparen av ansträngningen att bemästra och övervinna avunden, annorlunda och skild från avunden? Eller är de båda samma sak, bara det att 'jag' har separerat mig själv från avund i avsikt att övervinna det för att jag känner att avund är smärtsamt och av diverse andra anledningar? Men det är denna separation som är orsaken till avunden.


RSS 2.0