Livet som en film
För en spirituell person så är det uppenbara kaoset i världen exakt som filmen i en biosalong. När man väl inser att det helt enkelt är ett intryck ovanpå en orörlig, oförändrande duk så förlorar filmen sin 'verklighet'…
Vårt medvetande är som filmduken, och världen, vare sig den är kaotisk eller behaglig, är helt enkelt en projicerad inkopiering – utan någon verklighet, förutom det vi ger den…
Men när du går på bio så vill du ha en bekväm stol, trots att du vet att du kommer gå ut ur bion om en stund och lämna 'illusionen' bakom dig… Och om du ser någon inne i biosalongen som står på sitt huvud med sin rygg emot duken, gråtande för de är rädda och skadade utan att de inser varför så kan man säga ”Hej, vill du sluta gråta?!” Och om de säger ja sa kan man rekommendera att de vänder sig om, sätter sig bekvämt och njuter av filmen! Sen är det upp till dem.
Varför inte föreslå att de njuter av sinnets 'filmer' så länge de upplever dem som verkliga, trots att de egentligen är varierande kombinationer av vibrationer, fyllda med ljud och vrede, utan betydelse, som Shakespeare sa.
Men eftersom allt är overkligt så spelar det ingen roll om man engagerar sig i det eller inte, och det finns ingen egentlig anledning att dra sig tillbaka från det, för det finns inget DET!
Jag vill njuta av drömmen så länge den varar – och bjuder in andra att göra detsamma – för om det finns ett val, varför inte välja en behaglig dröm framför en mardröm?
Vårt medvetande är som filmduken, och världen, vare sig den är kaotisk eller behaglig, är helt enkelt en projicerad inkopiering – utan någon verklighet, förutom det vi ger den…
Men när du går på bio så vill du ha en bekväm stol, trots att du vet att du kommer gå ut ur bion om en stund och lämna 'illusionen' bakom dig… Och om du ser någon inne i biosalongen som står på sitt huvud med sin rygg emot duken, gråtande för de är rädda och skadade utan att de inser varför så kan man säga ”Hej, vill du sluta gråta?!” Och om de säger ja sa kan man rekommendera att de vänder sig om, sätter sig bekvämt och njuter av filmen! Sen är det upp till dem.
Varför inte föreslå att de njuter av sinnets 'filmer' så länge de upplever dem som verkliga, trots att de egentligen är varierande kombinationer av vibrationer, fyllda med ljud och vrede, utan betydelse, som Shakespeare sa.
Men eftersom allt är overkligt så spelar det ingen roll om man engagerar sig i det eller inte, och det finns ingen egentlig anledning att dra sig tillbaka från det, för det finns inget DET!
Jag vill njuta av drömmen så länge den varar – och bjuder in andra att göra detsamma – för om det finns ett val, varför inte välja en behaglig dröm framför en mardröm?
Kommentarer
Trackback
