Gudsupplevelsen
Hur vet vi om en religiös upplevelse är verklig? Hur skiljer vi t ex en psykiskt sjuk individs upplevelse av verkligheten från en profets eller religionsinstiftares visioner? De kan i många avseenden likna varandra. Hur vet vi att de hallucinationer som åtföljer användandet av vissa droger inte är lika sanna som mystikerns inre syner? Svaret är att vi inte säkert vet.
Konsekvensen av dessa upplevelser kan bli olycka och destruktivitet eller, alternativt, att de leder till en inre mognad, visdom och god etik. En möjlig förklaringsmodell blir därmed att de inre visioner och upplevelser som får till konsekvens att individen och omgivningen tar skada inte har sin grund i innersta sanningar.
En annan möjlig förklaring är att alla andliga upplevelser är sanna, men att de som förmår sätta in dem i ett konstruktivt sammanhang kan använda dem i en inre mognadsprocess, medan en upplevelse som inte kan inordnas i en konstruktiv modell får negativa konsekvenser. Medvetenheten om denna fara kommer till uttryck hos utövare av religionens mystiktraditioner i deras unisona varningar mot ett inre sökande utan kunnig vägledning. Steget mellan tro och visshet är uppenbarligen fyllt av faror.
Många religionspsykologer understryker att en beskrivning av de psykologiska och fysiologiska förklaringarna till andliga fenomen inte utsäger något om fenomenen är sanna eller ej. Även om psykologin, i likhet med fysiken och biologin, kan ge vetenskapliga förklaringar till många av de stora gåtorna, så innebär detta inte ett svar på frågorna om hur verkligheten egentligen är uppbyggd eller om det existerar en Gud.
Iakttagelsen att gudstanken motsvarar många av människans behov är t ex inget bevis för vare sig Guds existens eller motsatsen. Alla de känslor som vi upplever med vår hjärna har sin motsvarighet i biologiska händelser. Detta faktum gör dem varken mer eller mindre sanna. På samma sätt som fysiken och biologin styrs av materiella lagar, som inte kräver inblandning av någon Gud, så kommer vi alltid att kunna förklara den mentala gudsupplevelsen med psykologiska och fysiologiska processer. Det kanske är så att systemet är perfekt och att det inom vetenskapen inte kommer att behövas en gud för att förklara vår inre och yttre värld. Detta motsäger i sin tur inte att det gudomliga existerar som alltings orsak och grund.
Uppenbarligen har Jung hitills haft rätt i att gudsupplevelsen inte kan vare sig bekräftas eller dementeras med vetenskapliga metoder. Vetenskapen söker dela upp verkligheten i små små bitar för att kunna analysera och beskriva den. Genom analysen översätts verkligheten till ett språk genom vilket vi kan kommunicera. Detta språk bygger i sin tur på de öppningar medvetandet har mot omvärlden; våra sinnen. Därmed uppstår möjligheten att på ett objektivt sätt beskriva verkligheten.
Samtidigt måste vi ha klart för oss att fem sinnen är allt som står till vårt förfogande för att förstå den yttre verkligheten och med vetenskapliga metoder kan denna endast beskrivas i fragmenterad form.
Religionen säger att vi måste göra precis tvärt om för att förstå den gudomliga verkligheten. Vi ska bortse från våra sinnen och avstå från att analysera. Vi ska inte se till delarna, utan istället uppleva helheten. Religionen och vetenskapen har därmed skilda utgångspunkter i sina försök att beskriva världen.
- Stefan Einhorn, professor i molekylär onkologi vid Karolinska institutet.
Konsekvensen av dessa upplevelser kan bli olycka och destruktivitet eller, alternativt, att de leder till en inre mognad, visdom och god etik. En möjlig förklaringsmodell blir därmed att de inre visioner och upplevelser som får till konsekvens att individen och omgivningen tar skada inte har sin grund i innersta sanningar.
En annan möjlig förklaring är att alla andliga upplevelser är sanna, men att de som förmår sätta in dem i ett konstruktivt sammanhang kan använda dem i en inre mognadsprocess, medan en upplevelse som inte kan inordnas i en konstruktiv modell får negativa konsekvenser. Medvetenheten om denna fara kommer till uttryck hos utövare av religionens mystiktraditioner i deras unisona varningar mot ett inre sökande utan kunnig vägledning. Steget mellan tro och visshet är uppenbarligen fyllt av faror.
Många religionspsykologer understryker att en beskrivning av de psykologiska och fysiologiska förklaringarna till andliga fenomen inte utsäger något om fenomenen är sanna eller ej. Även om psykologin, i likhet med fysiken och biologin, kan ge vetenskapliga förklaringar till många av de stora gåtorna, så innebär detta inte ett svar på frågorna om hur verkligheten egentligen är uppbyggd eller om det existerar en Gud.
Iakttagelsen att gudstanken motsvarar många av människans behov är t ex inget bevis för vare sig Guds existens eller motsatsen. Alla de känslor som vi upplever med vår hjärna har sin motsvarighet i biologiska händelser. Detta faktum gör dem varken mer eller mindre sanna. På samma sätt som fysiken och biologin styrs av materiella lagar, som inte kräver inblandning av någon Gud, så kommer vi alltid att kunna förklara den mentala gudsupplevelsen med psykologiska och fysiologiska processer. Det kanske är så att systemet är perfekt och att det inom vetenskapen inte kommer att behövas en gud för att förklara vår inre och yttre värld. Detta motsäger i sin tur inte att det gudomliga existerar som alltings orsak och grund.
Uppenbarligen har Jung hitills haft rätt i att gudsupplevelsen inte kan vare sig bekräftas eller dementeras med vetenskapliga metoder. Vetenskapen söker dela upp verkligheten i små små bitar för att kunna analysera och beskriva den. Genom analysen översätts verkligheten till ett språk genom vilket vi kan kommunicera. Detta språk bygger i sin tur på de öppningar medvetandet har mot omvärlden; våra sinnen. Därmed uppstår möjligheten att på ett objektivt sätt beskriva verkligheten.
Samtidigt måste vi ha klart för oss att fem sinnen är allt som står till vårt förfogande för att förstå den yttre verkligheten och med vetenskapliga metoder kan denna endast beskrivas i fragmenterad form.
Religionen säger att vi måste göra precis tvärt om för att förstå den gudomliga verkligheten. Vi ska bortse från våra sinnen och avstå från att analysera. Vi ska inte se till delarna, utan istället uppleva helheten. Religionen och vetenskapen har därmed skilda utgångspunkter i sina försök att beskriva världen.
- Stefan Einhorn, professor i molekylär onkologi vid Karolinska institutet.
Science has explained nothing; the more we know the more fantastic the world becomes and the profounder the surrounding darkness.
- Aldous Huxley
Science is all metaphor.
- Dr. Timothy Leary
- Aldous Huxley
Science is all metaphor.
- Dr. Timothy Leary
Kommentarer
Trackback
