Finns Gud?
Finns Gud? Ja eller nej. Om svaret var så enkelt så skulle frågan vara helt meningslös.
Ändå får jag denna fråga ständigt och när jag idag såg att Facebook-gruppen ”Vi som tror på tomten mer än Gud” hade ett medlemsantal på över sex tusen så insåg jag hur förvrängd bild allmänheten har på detta koncept.
De flesta verkar ha en bild av Gud som någon sorts gammal gubbe med skägg som bor i himlen. Om man har denna, eller någon liknande, bild av Gud som någon personifierad kraft som skänker önskningar, ja då har man definierat bort att en förnuftig tro skulle vara möjlig.
Denna personifierade och fadersliknande bild av Gud härstammar givetvis från Bibeln men eftersom det Svenska samhället grundar sig i Kristendomen på fler sätt än vad de flesta inser så är detta helt naturligt.
De flesta har dock ingen vidare djup kunskap kring symboliken i Bibeln och tolkar den därför tyvärr helt bokstavligt. Denna ytliga tolkning skapar friktion mellan ”troende/religiösa” och ”icke troende/ateister” eftersom de då egentligen talar om helt olika saker. Dålig kommunikation och missförstånd är grunden till de flesta konflikter.
Men konceptet av Gud varken började eller slutade iom Kristendomen och om inte deras symbolik passar din världsbild så finns det många andra religioner, som talar om samma sak, fast på ett annat sätt. Alla ord är symboler och har man för starka negativa associationer till just ordet Gud så kan man istället säga ex Brahman, Jaweh, Ljuset, Det Kosmiska Medvetandet, Tao, En-Sof, Sanningen, Det Absoluta eller Den Ultimata Grunden för Varat.
Det som gör detta koncept så komplicerat grundar sig i att ordet Gud egentligen är en metafor för det som överskrider intellektet. Detta är givetvis en tolkning precis som alla andra, men den grundar sig i omfattande teologiska studier från flera av ledarna på ämnet.
Alla stora mystiker har varit överens om att den som tror sig känna Gud, gör det inte, och den som inte känner Gud, gör det. Dvs, den som har en tydlig bild över Gud har fel, då det inte går att bilda en intellektuell bild, ett bestämt mentalt koncept, över något som överskrider allt vad detta innebär.
Vad Gud är kan alltså inte förklaras, endast upplevas. På samma sätt som du inte kan förklara hur du öppnar och stänger din egen hand, endast göra det. Att förklara Gud med ord är som att förklara färgen röd för en person som fötts blind, eller att förklara ljudet av skratt för en person som fötts döv.
Kom ihåg, alla ord är endast som skyltar som pekar åt en viss riktning. Kartan är aldrig området. Att blanda ihop symboler med verkligheten är som att äta menyn istället för måltiden.
Det finns inget annat ord som är så laddat med förutfattade meningar som ordet Gud, men innan du svarar på frågan, tror jag på Gud, så bör du ställa frågan, tror jag på mig själv? Och nu menar jag inte din fysiska kropp utan ditt innersta Jag. Finns du? Och om du finns, vad är du?
Ändå får jag denna fråga ständigt och när jag idag såg att Facebook-gruppen ”Vi som tror på tomten mer än Gud” hade ett medlemsantal på över sex tusen så insåg jag hur förvrängd bild allmänheten har på detta koncept.
De flesta verkar ha en bild av Gud som någon sorts gammal gubbe med skägg som bor i himlen. Om man har denna, eller någon liknande, bild av Gud som någon personifierad kraft som skänker önskningar, ja då har man definierat bort att en förnuftig tro skulle vara möjlig.
Denna personifierade och fadersliknande bild av Gud härstammar givetvis från Bibeln men eftersom det Svenska samhället grundar sig i Kristendomen på fler sätt än vad de flesta inser så är detta helt naturligt.
De flesta har dock ingen vidare djup kunskap kring symboliken i Bibeln och tolkar den därför tyvärr helt bokstavligt. Denna ytliga tolkning skapar friktion mellan ”troende/religiösa” och ”icke troende/ateister” eftersom de då egentligen talar om helt olika saker. Dålig kommunikation och missförstånd är grunden till de flesta konflikter.
Men konceptet av Gud varken började eller slutade iom Kristendomen och om inte deras symbolik passar din världsbild så finns det många andra religioner, som talar om samma sak, fast på ett annat sätt. Alla ord är symboler och har man för starka negativa associationer till just ordet Gud så kan man istället säga ex Brahman, Jaweh, Ljuset, Det Kosmiska Medvetandet, Tao, En-Sof, Sanningen, Det Absoluta eller Den Ultimata Grunden för Varat.
Det som gör detta koncept så komplicerat grundar sig i att ordet Gud egentligen är en metafor för det som överskrider intellektet. Detta är givetvis en tolkning precis som alla andra, men den grundar sig i omfattande teologiska studier från flera av ledarna på ämnet.
Alla stora mystiker har varit överens om att den som tror sig känna Gud, gör det inte, och den som inte känner Gud, gör det. Dvs, den som har en tydlig bild över Gud har fel, då det inte går att bilda en intellektuell bild, ett bestämt mentalt koncept, över något som överskrider allt vad detta innebär.
Vad Gud är kan alltså inte förklaras, endast upplevas. På samma sätt som du inte kan förklara hur du öppnar och stänger din egen hand, endast göra det. Att förklara Gud med ord är som att förklara färgen röd för en person som fötts blind, eller att förklara ljudet av skratt för en person som fötts döv.
Kom ihåg, alla ord är endast som skyltar som pekar åt en viss riktning. Kartan är aldrig området. Att blanda ihop symboler med verkligheten är som att äta menyn istället för måltiden.
Det finns inget annat ord som är så laddat med förutfattade meningar som ordet Gud, men innan du svarar på frågan, tror jag på Gud, så bör du ställa frågan, tror jag på mig själv? Och nu menar jag inte din fysiska kropp utan ditt innersta Jag. Finns du? Och om du finns, vad är du?
Kommentarer
Postat av: e
Det du säger känns så sant. Riktig tankeställare!
Trackback
