Platons grotta
Filosofen Platon beskrev den mänskliga upplevelsens begränsningar med liknelsen om grottan. I denna grotta sitter människor fastbundna med ryggen mot ingången. Det som rör sig vid ingången avspeglar sig i form av skuggor mot grottväggen och människorna kan endast uppleva verkligheten såsom avbildad i två dimensioner och i svart-vitt.
En dag lyckas en av grottans invånare ta sig loss. Han går fram till ingången och skådar ut över världen. En plötslig insikt om hur allt egentligen "ser ut" griper honom. När han går tillbaks till sina vänner för att beskriva det han upplevt kommer problemet. Han saknar orden att åskådliggöra vad han sett och hans fångna medmänniskor har ingen egen referensram med vilken de kan förstå det de själva inte fått uppleva.
På samma sätt sitter vi fast i den av våra intellekt och sinnen begränsade upplevelser av verkligheten. Kanske finns det fler rumsdimensioner än de tre vi kan uppleva och med all säkerhet är vår "bild" av verkligheten begränsad och ofullständig.
En dag lyckas en av grottans invånare ta sig loss. Han går fram till ingången och skådar ut över världen. En plötslig insikt om hur allt egentligen "ser ut" griper honom. När han går tillbaks till sina vänner för att beskriva det han upplevt kommer problemet. Han saknar orden att åskådliggöra vad han sett och hans fångna medmänniskor har ingen egen referensram med vilken de kan förstå det de själva inte fått uppleva.
På samma sätt sitter vi fast i den av våra intellekt och sinnen begränsade upplevelser av verkligheten. Kanske finns det fler rumsdimensioner än de tre vi kan uppleva och med all säkerhet är vår "bild" av verkligheten begränsad och ofullständig.
Kommentarer
Trackback
