Frigörelse
Frigörelsen av sinnet från symboler är exakt samma process som att bryta upp länken mellan successiva stunder och illusionen om ett kontinuerligt jag som färdas från stund till stund. Ett kontinuerligt jag är lika mycket en illusion som framträdandet av vad som verkar vara en solid cirkel som är skapad av ett roterande ljus i mörker.
Falskheten med det kontinuerliga jaget pekas ut av ordspråket ”Ingen förnimmer någonting och ingen upplever någonting – det finns endast förnimmelse och upplevelse.”
Vi introducerar detta överflöd genom språket när vi talar om att se syner, höra ljud och känna känslor. Det finns syner, ljud och känslor. Vi känner inte känslor, känslan i sig själv innehäller redan känslan. Det är väldigt simpelt.
En syn är inte beroende av existensen av både en syn och en seende, bundna av någon mystisk process. Synen och den seende, kännaren och det som är känt är något som kallas för ”termer”. Termer innebär slut och dessa kallas i matematik för gränser.
När vi plockar upp en pinne så har pinnen två ändar, två slut, och dessa är pinnens gränser. Sluten på pinnen existerar inte som separata punkter som stöter på varandra vid tillfället då de möts på en pinne. De är i själva verket abstrakta punkter och ändarna är ansedda som rent geometriska inbillningar; pinnen är den faktiska verkligheten.
På samma sätt så är fenomenet som kallas för upplevelse i verkligheten inte ett möte mellan en kännare och en känsla. Verkligheten är upplevelsen som kan benämnas av att ha två aspekter, två ändar, kännaren och det kända, fast detta är endast ett talesätt. Ur en neurologisk bemärkelse så är allt du upplever dig själv.
Det du är medveten om är ditt nervsystems tillstånd, och det finns ingen annan kunskap överhuvudtaget. Detta betyder inte att ditt nervsystem är den enda existerande verkligheten, och att det inte finns någonting utanför ditt nervsystem, men det betyder att all kunskap är kunskap om dig själv och att du är, på något mystiskt sätt, inte annorlunda från den externa världen. Om du då ser att det du upplever och det du är är samma sak, så ta det ett steg längre och inse även att du är i den externa värld som du ser. Precis som jag är i din externa värld så är du i min externa värld, och samtidigt så är jag i samma värld som du är.
Min insida är inte separerbar från den yttre världen. Den är något som den såkallade yttre världen gör, precis som den gör träden, havet och allt annat i den yttre världen. Är inte det underbart?
Falskheten med det kontinuerliga jaget pekas ut av ordspråket ”Ingen förnimmer någonting och ingen upplever någonting – det finns endast förnimmelse och upplevelse.”
Vi introducerar detta överflöd genom språket när vi talar om att se syner, höra ljud och känna känslor. Det finns syner, ljud och känslor. Vi känner inte känslor, känslan i sig själv innehäller redan känslan. Det är väldigt simpelt.
En syn är inte beroende av existensen av både en syn och en seende, bundna av någon mystisk process. Synen och den seende, kännaren och det som är känt är något som kallas för ”termer”. Termer innebär slut och dessa kallas i matematik för gränser.
När vi plockar upp en pinne så har pinnen två ändar, två slut, och dessa är pinnens gränser. Sluten på pinnen existerar inte som separata punkter som stöter på varandra vid tillfället då de möts på en pinne. De är i själva verket abstrakta punkter och ändarna är ansedda som rent geometriska inbillningar; pinnen är den faktiska verkligheten.
På samma sätt så är fenomenet som kallas för upplevelse i verkligheten inte ett möte mellan en kännare och en känsla. Verkligheten är upplevelsen som kan benämnas av att ha två aspekter, två ändar, kännaren och det kända, fast detta är endast ett talesätt. Ur en neurologisk bemärkelse så är allt du upplever dig själv.
Det du är medveten om är ditt nervsystems tillstånd, och det finns ingen annan kunskap överhuvudtaget. Detta betyder inte att ditt nervsystem är den enda existerande verkligheten, och att det inte finns någonting utanför ditt nervsystem, men det betyder att all kunskap är kunskap om dig själv och att du är, på något mystiskt sätt, inte annorlunda från den externa världen. Om du då ser att det du upplever och det du är är samma sak, så ta det ett steg längre och inse även att du är i den externa värld som du ser. Precis som jag är i din externa värld så är du i min externa värld, och samtidigt så är jag i samma värld som du är.
Min insida är inte separerbar från den yttre världen. Den är något som den såkallade yttre världen gör, precis som den gör träden, havet och allt annat i den yttre världen. Är inte det underbart?
Nu har vi eliminerat personen i livets fälla, den som antingen dominerar världen eller lider utav den. Den har försvunnit, den var aldrig där, och när det händer, så kan du spela vilket livsspel som du vill. Du kan länka det förflutna, nuet och framtiden och spela roller, men du har sett igenom den stora sociala lögnen att man samlar på sig eller äger upplevelser, vare sig det är minnen, syner, ljud eller andra människor. Vi bygger alltid oss själva som ägaren av allt detta, men om du tänker på det sättet så har du blivit ägd!
Kommentarer
Trackback
