Livet är en händelse
I utövandet av spirituella discipliner så som yoga, Zen och även psykoterapi så uppstår det en svårighet. Den här svårigheten ligger i önskan att att hitta en metod för att förändra sitt medvetande och förbättra sig själv. Men jaget som vill förbättra sig själv är det jag som gör förbättringarna, så "jag" sitter fast. Det är precis som att försöka lyfta sig själv från marken genom att dra i sina skosnören, det går inte.
Den största ego-trippen av alla är att bli av med sitt ego, för givetvis så är det stora skämtet att egot inte existerar. Det finns ingenting att bli av med. Det är en illusion, men ändå frågar du hur man ska sätta stop för denna illusion. Men vem är det som frågar? På det vanliga sättet som man använder ordet jag, hur kan jag sluta identifiera mig själv med fel jag? Svaret är helt enkelt att du inte kan det.
Du kanske tycker att det är deprimerande nyheter, men hela poängen är att det inte är deprimerande nyheter. Det är hemskt glada nyheter. För att om du inte kan uppnå det, om du inte kan förvandla dig själv, så betyder det att det huvudsakliga hindret för den mystiska upplevelsen har kollapsat. Det hindret var du.
Du kan inte kontrollera dina tankar och du kan inte kontrollera dina känslor, för att det finns ingen kontrollör. Du är dina tankar och dina känslor, och de springer på, springer på, springer på. Sitt bara och studera dem. Där går de. Du andas fortfarande, eller hur? Du växer fortfarande ditt hår; ser och hör fortfarande. Är det du som gör det? Är andas någonting som du gör? Är det du som ser? Organiserar du hur dina ögon fungerar och vet precis hur du styr alla spön och koner i din retina? Gör du det? Det händer, och det är en händelse.
Din andning är en händelse. Ditt tänkande är en händelse. Ditt kännande är en händelse. Ditt hörande, ditt seende, molnen händer över himlen. Himlen händer blått; solen händer skinande. Där är det: allt detta händande.
Det du trodde var tänkaren av tankar var bara en tanke. Det du trodde var en kännare av känslor var bara en känsla. Det du trodde var en upplevare av en upplevelse var bara en del av upplevelsen.
Det finns ingen tänkare av tankar eller kännare av känslor. Denna knut har uppstått på grund av en grammatisk regel som säger att verb måste ha subjekt. Det roliga med detta är att verb är processer, men det är även subjekt och substantiv, som påstås vara saker. Hur påbörjar ett substantiv ett verb? Hur påbörjar en sak en process? Givetvis så går det inte, men vi insisterar alltid att det finns ett subjekt känt som den som vet, och utan den som vet så kan det inte finnas vetande.
Men detta är bara en grammatisk regel, inte en regel i verkligheten. I verkligheten så finns det bara vetande. Om du säger att du känner, så är det som om du på något sätt var annorlunda från känslan. När jag säger "Jag känner" så menar jag egentligen att det finns en känsla här. När jag säger "Du känner" så menar jag att det finns känsla där.
Den största ego-trippen av alla är att bli av med sitt ego, för givetvis så är det stora skämtet att egot inte existerar. Det finns ingenting att bli av med. Det är en illusion, men ändå frågar du hur man ska sätta stop för denna illusion. Men vem är det som frågar? På det vanliga sättet som man använder ordet jag, hur kan jag sluta identifiera mig själv med fel jag? Svaret är helt enkelt att du inte kan det.
Du kanske tycker att det är deprimerande nyheter, men hela poängen är att det inte är deprimerande nyheter. Det är hemskt glada nyheter. För att om du inte kan uppnå det, om du inte kan förvandla dig själv, så betyder det att det huvudsakliga hindret för den mystiska upplevelsen har kollapsat. Det hindret var du.
Du kan inte kontrollera dina tankar och du kan inte kontrollera dina känslor, för att det finns ingen kontrollör. Du är dina tankar och dina känslor, och de springer på, springer på, springer på. Sitt bara och studera dem. Där går de. Du andas fortfarande, eller hur? Du växer fortfarande ditt hår; ser och hör fortfarande. Är det du som gör det? Är andas någonting som du gör? Är det du som ser? Organiserar du hur dina ögon fungerar och vet precis hur du styr alla spön och koner i din retina? Gör du det? Det händer, och det är en händelse.
Din andning är en händelse. Ditt tänkande är en händelse. Ditt kännande är en händelse. Ditt hörande, ditt seende, molnen händer över himlen. Himlen händer blått; solen händer skinande. Där är det: allt detta händande.
Det du trodde var tänkaren av tankar var bara en tanke. Det du trodde var en kännare av känslor var bara en känsla. Det du trodde var en upplevare av en upplevelse var bara en del av upplevelsen.
Det finns ingen tänkare av tankar eller kännare av känslor. Denna knut har uppstått på grund av en grammatisk regel som säger att verb måste ha subjekt. Det roliga med detta är att verb är processer, men det är även subjekt och substantiv, som påstås vara saker. Hur påbörjar ett substantiv ett verb? Hur påbörjar en sak en process? Givetvis så går det inte, men vi insisterar alltid att det finns ett subjekt känt som den som vet, och utan den som vet så kan det inte finnas vetande.
Men detta är bara en grammatisk regel, inte en regel i verkligheten. I verkligheten så finns det bara vetande. Om du säger att du känner, så är det som om du på något sätt var annorlunda från känslan. När jag säger "Jag känner" så menar jag egentligen att det finns en känsla här. När jag säger "Du känner" så menar jag att det finns känsla där.
Kommentarer
Trackback
