Som det ska vara
På ett eller annat sätt så är alla religioner i världen engagerade i att uppnå ett medvetande som inte är egocentriskt, så att vi kan se igenom det spratt som vi spelar på oss själva i detta tillstånd.
Sprattet som vi spelar på oss själva är att vi blir oförmögna att vara medvetna om relativiteten av motsatser. Svart och vitt, ljus och mörker, godhet och ondska, njutning och smärta, liv och död - eller även sig själv och den externa världen - verkar vara separata och motsatta i det egocentriska tillståndet.
Men den mest elementära logiken borde avslöja att motsatser nödvändigtvis går ihop. Med andra ord så om du känner att du är en överlägsen person på något sätt - moraliskt, intellektuellt eller fysiskt - så har du inget sätt att veta att du är överlägsen förutom genom närvaron av relativt underlägsna människor. Om de försvann så skulle du lämnas i limbo, och du skulle inte veta vart du stod överhuvudtaget.
Det högre är alltid beroende av det lägre på samma sätt som blomman är beroende av jorden. Så även det subjektiva jaget går ihop med det objektiva för tankar är fysiska händelser såväl som subjektiva idéer.
Allt som jaget vet är i oskiljaktig enighet med jaget, men vi har lyckats förtränga detta ur vårat normala medvetande och leder våra liv som om vi kunde få vitt att existera utan svart, ljus utan mörker och njutning utan smärta.
När det egocentriska medvetandet är överträffat så blir det uppenbart att dessa saker går ihop och den egendomliga konsekvensen av detta är att man ser enigheten av alla motsatser, att världen är något magnifikt.
Det är väldigt svårt att förklara denna transformation logiskt, men det är helt enkelt så med detta annorlunda sorts medvetande. Med andra ord så är allt som du tidigare försökte exkludera, förneka eller övervinna sett som en del av en kontinuerlig konstruktion, hela världen blir sedd som fullständigt samstämd. Allt är precis som det ska vara.
Sprattet som vi spelar på oss själva är att vi blir oförmögna att vara medvetna om relativiteten av motsatser. Svart och vitt, ljus och mörker, godhet och ondska, njutning och smärta, liv och död - eller även sig själv och den externa världen - verkar vara separata och motsatta i det egocentriska tillståndet.
Men den mest elementära logiken borde avslöja att motsatser nödvändigtvis går ihop. Med andra ord så om du känner att du är en överlägsen person på något sätt - moraliskt, intellektuellt eller fysiskt - så har du inget sätt att veta att du är överlägsen förutom genom närvaron av relativt underlägsna människor. Om de försvann så skulle du lämnas i limbo, och du skulle inte veta vart du stod överhuvudtaget.
Det högre är alltid beroende av det lägre på samma sätt som blomman är beroende av jorden. Så även det subjektiva jaget går ihop med det objektiva för tankar är fysiska händelser såväl som subjektiva idéer.
Allt som jaget vet är i oskiljaktig enighet med jaget, men vi har lyckats förtränga detta ur vårat normala medvetande och leder våra liv som om vi kunde få vitt att existera utan svart, ljus utan mörker och njutning utan smärta.
När det egocentriska medvetandet är överträffat så blir det uppenbart att dessa saker går ihop och den egendomliga konsekvensen av detta är att man ser enigheten av alla motsatser, att världen är något magnifikt.
Det är väldigt svårt att förklara denna transformation logiskt, men det är helt enkelt så med detta annorlunda sorts medvetande. Med andra ord så är allt som du tidigare försökte exkludera, förneka eller övervinna sett som en del av en kontinuerlig konstruktion, hela världen blir sedd som fullständigt samstämd. Allt är precis som det ska vara.
Kommentarer
Trackback
