Den kreativa principen
Häromdagen så gjorde Dario på Infamous Studios denna tatuering på min rygg.
Det är en visionskristall som symboliserar den kreativa principen av konstnären och filosofen Alex Grey.
Det här
Har livet någon mening? Nej. Vad är det som är dåligt med det? Vilket typ av mening skulle du vilja ha? Föreslå en mening för livet. Vad du vill.
När folk försöker tänka ut en mening för livet så säger de 'Jag tror att vi alla är delar ur en plan och vi jobbar emot en stor fulländning. En dag, kanske när vi är döda, kanske någon gång i framtiden, så kommer det att vara en strålande godsak. Och det är för detta som vi alla är till för. Och det kommer att vara väldigt, väldigt viktigt, för det kommer inte att vara alldagligt eller trivialt. Det kommer att vara extremt heligt'
Men vad är din idé av någonting väldigt heligt? Det är ingen som riktigt vet. Men när man granskar dessa idéer, vad vill du ha? Vad är godsaken? Vad handlar framsteg om? Så inser man att man inte vet. Så frågan vänds ut och in, och blir istället 'är du inte redan där?' Jag menar, är inte DET HÄR vad allt handlar om?
När folk försöker tänka ut en mening för livet så säger de 'Jag tror att vi alla är delar ur en plan och vi jobbar emot en stor fulländning. En dag, kanske när vi är döda, kanske någon gång i framtiden, så kommer det att vara en strålande godsak. Och det är för detta som vi alla är till för. Och det kommer att vara väldigt, väldigt viktigt, för det kommer inte att vara alldagligt eller trivialt. Det kommer att vara extremt heligt'
Men vad är din idé av någonting väldigt heligt? Det är ingen som riktigt vet. Men när man granskar dessa idéer, vad vill du ha? Vad är godsaken? Vad handlar framsteg om? Så inser man att man inte vet. Så frågan vänds ut och in, och blir istället 'är du inte redan där?' Jag menar, är inte DET HÄR vad allt handlar om?
Bekräftelse
Folk söker ofta efter bekräftelse, medhåll och godkännande från andra när det gäller deras upplevelser – vare sig det är en film som de har rekommenderat, en måltid de lagat, en semesterort de gillat, en bok de uppskattat, deras favoritrestaurang, deras nya hem eller en present som de gett bort.
När du tycker om någonting så vill du dela med dig av den upplevelsen till de du tycker om. På samma sätt söker du efter bekräftelse när det gäller saker du inte tycker om.
Men det brukar inte sluta där.
Folk tenderar att förvara deras åsikter kring saker de tycker om eller inte tycker om när någon inte håller med. Det är som om de som inte håller med har avfärdat dem.
Detta händer ofta med gåvor. Om någon inte gillar en gåva du givit dem så tenderar man att bli besviken som om givaren inte heller är omtyckt.
Man finner ofta att folk blir sårade och defensiva när något de rekommenderat till någon annan blir avfärdat.
Diskussioner kring ex. politik, favoritskådisar och musik orsakar därför ofta en hel del disharmoni.
Det händer att de personer vars åsikter blir “avfärdade” av andra blir aggressiva och försöker tvinga på andra sin vilja.
Eftersträvan att bekräfta sina egna ideal kan leda till en stark dissonans om man inte har stigit över begäret att argumentera och tvinga på sin egen tro och upplevelse på andra.
När man har börjat gå den spirituella vägen så börjar man att respektera mångfalden av åsikter och val. Olika åsikter ger varierande perspektiv och man börjar eftersöka detta genom sin nyfikenhet.
Man håller inte fast vid en idé endast för att det är den enda upplevelsen man har haft. Nyfikenhet och förundran är den riktiga starten av den spirituella resan.
Detta är ett tecken på spirituell mognad.
När du tycker om någonting så vill du dela med dig av den upplevelsen till de du tycker om. På samma sätt söker du efter bekräftelse när det gäller saker du inte tycker om.
Men det brukar inte sluta där.
Folk tenderar att förvara deras åsikter kring saker de tycker om eller inte tycker om när någon inte håller med. Det är som om de som inte håller med har avfärdat dem.
Detta händer ofta med gåvor. Om någon inte gillar en gåva du givit dem så tenderar man att bli besviken som om givaren inte heller är omtyckt.
Man finner ofta att folk blir sårade och defensiva när något de rekommenderat till någon annan blir avfärdat.
Diskussioner kring ex. politik, favoritskådisar och musik orsakar därför ofta en hel del disharmoni.
Det händer att de personer vars åsikter blir “avfärdade” av andra blir aggressiva och försöker tvinga på andra sin vilja.
Eftersträvan att bekräfta sina egna ideal kan leda till en stark dissonans om man inte har stigit över begäret att argumentera och tvinga på sin egen tro och upplevelse på andra.
När man har börjat gå den spirituella vägen så börjar man att respektera mångfalden av åsikter och val. Olika åsikter ger varierande perspektiv och man börjar eftersöka detta genom sin nyfikenhet.
Man håller inte fast vid en idé endast för att det är den enda upplevelsen man har haft. Nyfikenhet och förundran är den riktiga starten av den spirituella resan.
Detta är ett tecken på spirituell mognad.
Livet som en film
För en spirituell person så är det uppenbara kaoset i världen exakt som filmen i en biosalong. När man väl inser att det helt enkelt är ett intryck ovanpå en orörlig, oförändrande duk så förlorar filmen sin 'verklighet'…
Vårt medvetande är som filmduken, och världen, vare sig den är kaotisk eller behaglig, är helt enkelt en projicerad inkopiering – utan någon verklighet, förutom det vi ger den…
Men när du går på bio så vill du ha en bekväm stol, trots att du vet att du kommer gå ut ur bion om en stund och lämna 'illusionen' bakom dig… Och om du ser någon inne i biosalongen som står på sitt huvud med sin rygg emot duken, gråtande för de är rädda och skadade utan att de inser varför så kan man säga ”Hej, vill du sluta gråta?!” Och om de säger ja sa kan man rekommendera att de vänder sig om, sätter sig bekvämt och njuter av filmen! Sen är det upp till dem.
Varför inte föreslå att de njuter av sinnets 'filmer' så länge de upplever dem som verkliga, trots att de egentligen är varierande kombinationer av vibrationer, fyllda med ljud och vrede, utan betydelse, som Shakespeare sa.
Men eftersom allt är overkligt så spelar det ingen roll om man engagerar sig i det eller inte, och det finns ingen egentlig anledning att dra sig tillbaka från det, för det finns inget DET!
Jag vill njuta av drömmen så länge den varar – och bjuder in andra att göra detsamma – för om det finns ett val, varför inte välja en behaglig dröm framför en mardröm?
Vårt medvetande är som filmduken, och världen, vare sig den är kaotisk eller behaglig, är helt enkelt en projicerad inkopiering – utan någon verklighet, förutom det vi ger den…
Men när du går på bio så vill du ha en bekväm stol, trots att du vet att du kommer gå ut ur bion om en stund och lämna 'illusionen' bakom dig… Och om du ser någon inne i biosalongen som står på sitt huvud med sin rygg emot duken, gråtande för de är rädda och skadade utan att de inser varför så kan man säga ”Hej, vill du sluta gråta?!” Och om de säger ja sa kan man rekommendera att de vänder sig om, sätter sig bekvämt och njuter av filmen! Sen är det upp till dem.
Varför inte föreslå att de njuter av sinnets 'filmer' så länge de upplever dem som verkliga, trots att de egentligen är varierande kombinationer av vibrationer, fyllda med ljud och vrede, utan betydelse, som Shakespeare sa.
Men eftersom allt är overkligt så spelar det ingen roll om man engagerar sig i det eller inte, och det finns ingen egentlig anledning att dra sig tillbaka från det, för det finns inget DET!
Jag vill njuta av drömmen så länge den varar – och bjuder in andra att göra detsamma – för om det finns ett val, varför inte välja en behaglig dröm framför en mardröm?
Modeller av vår värld, del 2
Del 2: Den fullt automatiska modellen.
Genom evolutionen av Västerländskt tänkande så stötte den keramiska modellen av universum på problem och en ny modell utvecklades som skulle kunna kallas för den fullt automatiska modellen.
Västerländsk vetenskap var baserad på naturens lagar, och denna idé kommer från Judendomen, Kristendomen och Islam. Med andra ord så började krukmakaren, världens skapare, med att framlägga lagar. Så det finns en idé om att det finns en grundläggande plan och att allting underligger denna plan. Men under senare tider så började människor att ifrågasätta om det verkligen finns en arkitekt bakom dessa lagar, och de insåg, eller de resonerade, att man inte behövde anta att det gjorde det. För hypotesen om Gud hjälper oss inte att göra några förutsägelser. Vetenskapens huvudsakliga uppgift är att förutspå vad som kommer att inträffa i framtiden genom att studera det förflutna. Och för att göra detta så behövs inte hypotesen om Gud eftersom det inte spelar någon roll om Gud kontrollerar och styr allting, förutsägelsen förblir ändå densamma. Så de övergav denna hypotes men de behöll hypotesen om lagarna. För om man kan förutspå, om man kan studera det förflutna och förklara hur saker har betett sig, och man har en del regulariteter i universum, så kallar man detta för lagar. Även fast det inte är lagar på det ordinära sättet som ordet används utan helt enkelt regelbundenhet.
Så va de gjorde var att de blev av med lagskaparen men behöll lagen. Så de uppfattade universum som en mekanism. Någonting som fungerar enligt klocklika mekaniska principer. Hela Newtons bild av världen är baserad på biljard. Atomer är biljardbollar och de slår omkring varandra. Och ditt beteende, varje individs beteende, är definierat som en väldigt väldigt komplext arrangemang av biljardbollar som slås runt av allt annat. Och därför, bakom den fullt automatiska modellen, så finns uppfattningen att verkligheten är ingenting annat än blind och ointelligent energi. Ett resultat av detta är uppfattningen att mänskligheten är ett resultat av ren tursam tillfällighet av energins enorma överflöd. Med värderingar, förnuft, språk, kultur och kärlek. Bara tur. Som om man satte 1000 apor vid 1000 skrivmaskiner och efter några miljoner år så kommer de till slut att skriva ett uppslagsverk, och så fort de slutar att skriva uppslagsverket så kommer de att återgå till komplett nonsens.
Så för att detta inte ska hända, för att vi har tur som existerar i kosmos, och vi gillar vårat liv, vi gillar att vara människor, om vi vill behålla det så säger dessa människor att vi måste bekämpa naturen, för att annars kommer det att förvandla oss tillbaka till nonsens. Så vi måste tvinga på våran vilja på världen som om det vore någonting utomstående. Så därför har vi en kultur som är baserad på kriget mellan mänskligheten och naturen. Men varför är vi fientliga emot naturen? I grund och botten så är vi ett symptom av naturen. Du, som en mänsklig varelse, växer ur detta universum på exakt samma sätt som ett äpple växer ur ett äppelträd. Existensen av människor är symptomatiskt av den sortens universum vi lever i. Precis som att prickar på någons skin är symptomatiskt av vattkoppor. Precis som hår på ett huvud är symptomatiskt av vad som pågår i organismen. Men vi har växt upp genom våra två stora myter – den keramiska och den automatiska – för att inte känna som att vi hör hemma i världen.
Genom evolutionen av Västerländskt tänkande så stötte den keramiska modellen av universum på problem och en ny modell utvecklades som skulle kunna kallas för den fullt automatiska modellen.
Västerländsk vetenskap var baserad på naturens lagar, och denna idé kommer från Judendomen, Kristendomen och Islam. Med andra ord så började krukmakaren, världens skapare, med att framlägga lagar. Så det finns en idé om att det finns en grundläggande plan och att allting underligger denna plan. Men under senare tider så började människor att ifrågasätta om det verkligen finns en arkitekt bakom dessa lagar, och de insåg, eller de resonerade, att man inte behövde anta att det gjorde det. För hypotesen om Gud hjälper oss inte att göra några förutsägelser. Vetenskapens huvudsakliga uppgift är att förutspå vad som kommer att inträffa i framtiden genom att studera det förflutna. Och för att göra detta så behövs inte hypotesen om Gud eftersom det inte spelar någon roll om Gud kontrollerar och styr allting, förutsägelsen förblir ändå densamma. Så de övergav denna hypotes men de behöll hypotesen om lagarna. För om man kan förutspå, om man kan studera det förflutna och förklara hur saker har betett sig, och man har en del regulariteter i universum, så kallar man detta för lagar. Även fast det inte är lagar på det ordinära sättet som ordet används utan helt enkelt regelbundenhet.
Så va de gjorde var att de blev av med lagskaparen men behöll lagen. Så de uppfattade universum som en mekanism. Någonting som fungerar enligt klocklika mekaniska principer. Hela Newtons bild av världen är baserad på biljard. Atomer är biljardbollar och de slår omkring varandra. Och ditt beteende, varje individs beteende, är definierat som en väldigt väldigt komplext arrangemang av biljardbollar som slås runt av allt annat. Och därför, bakom den fullt automatiska modellen, så finns uppfattningen att verkligheten är ingenting annat än blind och ointelligent energi. Ett resultat av detta är uppfattningen att mänskligheten är ett resultat av ren tursam tillfällighet av energins enorma överflöd. Med värderingar, förnuft, språk, kultur och kärlek. Bara tur. Som om man satte 1000 apor vid 1000 skrivmaskiner och efter några miljoner år så kommer de till slut att skriva ett uppslagsverk, och så fort de slutar att skriva uppslagsverket så kommer de att återgå till komplett nonsens.
Så för att detta inte ska hända, för att vi har tur som existerar i kosmos, och vi gillar vårat liv, vi gillar att vara människor, om vi vill behålla det så säger dessa människor att vi måste bekämpa naturen, för att annars kommer det att förvandla oss tillbaka till nonsens. Så vi måste tvinga på våran vilja på världen som om det vore någonting utomstående. Så därför har vi en kultur som är baserad på kriget mellan mänskligheten och naturen. Men varför är vi fientliga emot naturen? I grund och botten så är vi ett symptom av naturen. Du, som en mänsklig varelse, växer ur detta universum på exakt samma sätt som ett äpple växer ur ett äppelträd. Existensen av människor är symptomatiskt av den sortens universum vi lever i. Precis som att prickar på någons skin är symptomatiskt av vattkoppor. Precis som hår på ett huvud är symptomatiskt av vad som pågår i organismen. Men vi har växt upp genom våra två stora myter – den keramiska och den automatiska – för att inte känna som att vi hör hemma i världen.
Vem är du?
När fel person använder rätt medel så fungerar rätt medel på fel sätt. Med andra ord så är det något fel på hur vi tänker. Så vad är fel?
Vi har uppfunnit ett fantastiskt system av språk och räkning, men det är för enkelt för att hantera världens komplexitet och vi är dessutom benägna att blanda ihop detta system av symboler med den riktiga världen, precis som vi ofta blandar ihop pengar med rikedom, eller lycka med status, och dessutom så blandar vi ihop oss själva som levande organismer som är ett med hela universum med något som vi kallar vår personlighet.
Så vad är vår personlighet? Vår personlighet, vårt ego, är vår bild av oss själva, och även vår tanke och idé om oss själva. Med andra ord det som jag själv och andra personer ser som oss själva, vilket vi har samlat på oss genom vår livstid av bevittnade händelser. Men detta är endast en spelad roll som inte är det riktiga jaget. Det är som en mask vi bär, en mental kostym som vi misstar för vårt sanna jag. Varför är du inte den du tror att du är? För bilden av dig själv, det mentala konceptet, innehåller inte alla dina undermedvetna processer, både mentala och fysiska, inte din hjärnas sanna konstruktion, och inte heller det interberoende sambandet som du har med hela universum. Så därför är detta koncept en bluff, och när detta blandas ihop med det rätta jaget så bildas det oundvikligen förvirring och problem.
Men om någon säger att du ska göra någonting åt det så går det inte. Konceptet av dig själv kan inte göra nått, för det är bara ett koncept. Eftersom din personlighet, ditt ego, bara är ett koncept så kan det inte göra någonting. Precis som siffran 3 som koncept inte kan lyfta någonting. På samma sätt så kan man inte slå in ett paket med ekvatorn. Ekvatorn är bara en användbar påhittad linje som inte kan göra någonting. Men ändå känner alla att det här konceptet om oss själva, som vi kallar vår personlighet, eller vårt ego, faktiskt kan göra någonting. För vi tror att det verkligen existerar, och jag ska tala om varför vi tror att det existerar.
Vad händer om jag ber dig titta riktigt noga på dataskärmen, vad gör du då som skiljer ditt beteende från hur du normalt tittar på skärmen? Du spänner små muskler i ansiktet eller i kroppen, vad har detta att göra med att se tydligare? Det har ingenting med det att göra. Precis som när man försöker lyssna noga så spänner man sig, men det har ingenting att göra med att lyssna. Ända sedan vi var små och lärare sa till oss att fokusera, koncentrera oss, så spänner vi oss på olika sätt, för att antingen se eller höra tydligt eller för att göra någonting som ska vara svårt att göra genom vår viljestyrka. Och detta utgör en invand spänning genom hela kroppen, som är där nästan hela tiden. Och denna känsla av onödig spänning, är den materiella känslan som vi fäster detta koncept av jag till. Vi hänger det på den känslan. Konceptet är inte oss och känslan av spänning är en komplett bluff, för det har ingenting att göra med framgångsrikt hörande, seende eller agerande. Så vi har en förening av en illusion med en falskhet, och det kallar vi oss själva.
Vi har uppfunnit ett fantastiskt system av språk och räkning, men det är för enkelt för att hantera världens komplexitet och vi är dessutom benägna att blanda ihop detta system av symboler med den riktiga världen, precis som vi ofta blandar ihop pengar med rikedom, eller lycka med status, och dessutom så blandar vi ihop oss själva som levande organismer som är ett med hela universum med något som vi kallar vår personlighet.
Så vad är vår personlighet? Vår personlighet, vårt ego, är vår bild av oss själva, och även vår tanke och idé om oss själva. Med andra ord det som jag själv och andra personer ser som oss själva, vilket vi har samlat på oss genom vår livstid av bevittnade händelser. Men detta är endast en spelad roll som inte är det riktiga jaget. Det är som en mask vi bär, en mental kostym som vi misstar för vårt sanna jag. Varför är du inte den du tror att du är? För bilden av dig själv, det mentala konceptet, innehåller inte alla dina undermedvetna processer, både mentala och fysiska, inte din hjärnas sanna konstruktion, och inte heller det interberoende sambandet som du har med hela universum. Så därför är detta koncept en bluff, och när detta blandas ihop med det rätta jaget så bildas det oundvikligen förvirring och problem.
Men om någon säger att du ska göra någonting åt det så går det inte. Konceptet av dig själv kan inte göra nått, för det är bara ett koncept. Eftersom din personlighet, ditt ego, bara är ett koncept så kan det inte göra någonting. Precis som siffran 3 som koncept inte kan lyfta någonting. På samma sätt så kan man inte slå in ett paket med ekvatorn. Ekvatorn är bara en användbar påhittad linje som inte kan göra någonting. Men ändå känner alla att det här konceptet om oss själva, som vi kallar vår personlighet, eller vårt ego, faktiskt kan göra någonting. För vi tror att det verkligen existerar, och jag ska tala om varför vi tror att det existerar.
Vad händer om jag ber dig titta riktigt noga på dataskärmen, vad gör du då som skiljer ditt beteende från hur du normalt tittar på skärmen? Du spänner små muskler i ansiktet eller i kroppen, vad har detta att göra med att se tydligare? Det har ingenting med det att göra. Precis som när man försöker lyssna noga så spänner man sig, men det har ingenting att göra med att lyssna. Ända sedan vi var små och lärare sa till oss att fokusera, koncentrera oss, så spänner vi oss på olika sätt, för att antingen se eller höra tydligt eller för att göra någonting som ska vara svårt att göra genom vår viljestyrka. Och detta utgör en invand spänning genom hela kroppen, som är där nästan hela tiden. Och denna känsla av onödig spänning, är den materiella känslan som vi fäster detta koncept av jag till. Vi hänger det på den känslan. Konceptet är inte oss och känslan av spänning är en komplett bluff, för det har ingenting att göra med framgångsrikt hörande, seende eller agerande. Så vi har en förening av en illusion med en falskhet, och det kallar vi oss själva.
